Tre gamla elever bjöd in – Marianne Axelsson, numera Hellström, Ingrid Andersson, numera Söderström, och Mats O Karlsson. Ingrid bor i Floda i Västergötland och Mats bor i Enköping och de besökte Marianne som bor i Lit sommaren 2017. Där väcktes tanken och togs beslutat att inbjuda alla Nybybor som gått i byskolan ungefär mellan åren 1945 till 1965.
Vid årsskiftet fanns ett 70-tal namn på dem som fortfarande levde och som gått att hitta. Gensvaret blev stort då 46 anmälde sig och kom. Äldsta deltagaren var Inga ”mä a Hugo”, numera Persson, född 1932 som nu bor i Östersund. Hon började alltså skolan 1939 och slutade 1946. Yngst var Carina Hanvåg född 1962 som hann börja första klass i Nyby innan skolan lades ner och eleverna hänvisades till skolan i Högarna. Carina bor också i Östersund.
Fem av deltagarna är byn trogna och hade gångavstånd till återträffen: Alvar Johansson, Ebba Thuresson, född Karlsson, Bertil Olofsson, Alvi Berglund, född Dadell, och Gunnar Johansson. Längst bort ifrån kom Ingrid Söderström från Floda, Kjell Göransson från Nacka och Irene Karlsson, född Göransson, från Vålberg, Svea Falk, född Eriksson, från Danderyd och Bernt Norberg från Täby. En majoritet av deltagarna bor kvar i Jämtland trots att födda på 1940- och 1950-talen hörde till de generationer varav många måste flytta söderut för att hitta arbete.
Det viktiga syftet med återträffen var naturligtvis de personliga mötena och pratstunderna mellan klasskamrater, lekkamrater och grannar och det fanns gott om tid för sådana. I den gemensamma diskussionen gavs en positiv bild av lärarna från de äldre deltagarna; Gunnar Lindberg på 30-talet, Sven Olausson på 40-talet, Carl-Arthur Burman på 50-talet och Rudmar Jonsson 1957-63. Gemensamt för dem var att de tjänstgjorde under relativt långa perioder och att de engagerade sig i byns liv. Det var sämre ställt med den saken och många olika lärare senare under 60-talet. Olausson var strängast och delade ut både luggar och örfilar. Bland småskolefröknarna var nyexaminerade Birgitta Valbo den mest omtyckta, kanske för att hon 1951 efterträdde Gerda Lindberg som var gammal i tjänst. Skolmåltiderna och ”Åslund-Anna”, som var föreståndare under nästan hela den period vi omfattade, kommenterades flitigt. Kravet på att ”äta upp” minns många med viss ångest.
firande 100 år 1927.
Text och bild: Mats O Karlsson